Att vara ensam är jag inte ensam om.
Mitt huvud står still. Jag funderar mycket men jag har inget fokus på mina tankar. De är överallt och ingenstans, högt och lågt, allt och inget.
Här om dagen gick jag genom stan tidigt på morgonen, det var bara jag och alla de där som snyggar till stan, sopgubbar, fönsterputsare, folk som byter ut affischer och så vidare, så det är rent och fint när affärerna öppnar. Det var sol från en klarblå himmel och livet var till synes bra och det tycker jag är jobbigt. Jag ser ut att må bra men inom mig pågår ett krig varje sekund på dygnet.
Jag tänker ofta att varför kunde jag bara inte brutit ett ben istället, då hade folk förstått, de kan relatera till något och framförallt syns det att något har hänt. Ingen människa i världen kan se på mig att jag mår fruktansvärt dåligt där jag går, en solig morgon genom stan, absolut ingen. Jag kan inte heller se om personen jag möter mår lika dåligt, eller sämre för den delen.
Psykisk ohälsa är något fruktansvärt stort i vårt land, 51% av alla kvinnor i åldern 16 - 29 år drabbas av psykisk ohälsa, det är mer än hälften av alla kvinnor i min ålder, jag blir mörkrädd av bara tanken. 32% av alla män i samma åldersgrupp drabbas, det är ungefär en tredjedel av alla män. Slår man ut siffrorna på hela livet (16-84 år) så är det 37% kvinnor och 24% män som lider av psykisk ohälsa*. Förstår ni att ungefär var annan person ni möter på gatan har ett inre krig inom sig som sakta men säkert förgör den? Jag kan inte förstå det, ändå är jag en av dem.
Jag känner mig allt som oftast ensam i min situation men jag är långt ifrån ensam. Min pojkvän gick igenom ungefär samma sak för ett år sedan och han förstår, men ändå gör han det inte. Han vet hur grunderna känns men det som skiljer våra sjukdomsbilder åt förstår han inte och jag förstår inte honom heller när han förklarar hur det var för honom. Det är så svårt att sätta ord på det man känner men ändå förväntas man göra just detta. Jag slits varje dag emellan att försöka förklara eller att skita i det för det blir ändå inte bättre, eller?
